| Marja "Adidas/Adi" Petrova | |
| Tillhörighet: Spöke | Gruppering: Spöken |
| Födelseår: 2027 eller 2025 | Kön: Kvinna |
| Nationalitet/Språk: Estland, talar svenska | Spelare: Sofia |
| Första färidighet: Duktig på att samla info | Andra färidighet: Överlevare |
Bakgrundshistoria[]
Adi, eller Adidas som Marja brukar kalla sig, flydde från Estland när bomberna började falla tillsammans med det som en gång varit det stadiga samhället hon bodde i. Av rädsla för att bli smittad gav hon sig av på egen hand med endast ett vapen och sin packning som sällskap.
Marja fick sitt smeknamn av sina kamrater, då hon hade ett par Adidasskor som hon behandlade som om det vore hennes värdefullaste ägodel. Tyvärr fick hon lämna skorna bakom sig när de började gå sönder i flykten från smittan och oroligheterna.
Adi kan verka underlig, men hon har en misstro mot främlingar och vet att smittan lurar bakom varje hörn, även om man inte kan se den i andras ögon så vet hon att den kan gömma sig i deras sinnen och få dem att göra galna saker. Hon tog risken att gå vilse och dö ensam istället för att riskera att bli smittad av medresenärer. Adidas är bitter, precis som många andra, men väljer att inte tala om det utan bara gå vidare mot säkerheten.
Efter att ha vandrat länge och endast ha mött få människor, som hon självklart undvikit, fann hon den lilla byn Flotsam och dess invånare. Människorna där verkade trevliga och framförallt, försiktiga med att sprida smittan. Adidas bestämde sig för att hålla sig i närheten eftersom Flotsam hade både mat, värme och vatten. Men hon valde att bo utanför byn då hon inte litade på att människorna i byn skulle vara hundraprocentigt friska, man vet ju aldrig. Någon kan vara smittad. Hennes vilja och dumdristighet med att lämna säkerheten i byn gjorde att hon kunde söka genom områdena längre bort från Flotsam som inte blivit plundrade och ta med sig värdefulla saker till byborna som hon kunde byta mot mat och vatten. Men bäst att inte beblanda sig för mycket, att få ett band till dessa människor kan vara farligt ifall smittan visar sig i deras ögon...
Vapen: Adidas har ett automatvapen och en pistol
Utrustning: Bra vandringskläder, en ryggsäck och ansiktsmask.
Övrigt: Hon är ett Spöke, behövs det förklaras mer?
”Om jag måste välja mellan att fly eller illa fäkta, så flyr jag. Och överlever.”
Familj[]
Marja är rätt säker på att hennes familj är död, och att hennes vänner är borta, antingen dödade, smittade eller avlidna på annat sätt.
Händelser i Contagia-kampanjen[]
Adidas hade varit borta hela vintern under början av året 2050. Hon fick sig en smärre chock när hon klev in i Flotsam under våren, eftersom Flotsam plötsligt sprudlade av liv. Så här mycket folk hade det inte varit i Flotsam på flera år! En hel grupp med flyktingar hade anlänt och var både trötta, kalla och blöta.
Värre blev det då hon mottogs med fientlighet och arga blickar, människorna var otroligt skeptiska till spöken, med rätta visserligen, men Adidas var en av få spöken som brukade kunna komma och gå som hon ville i den lilla bosättningen. Hans lyckades styra upp det hela, så hon tilläts kliva in, men inte utan att få en hel del blickar efter sig. Adidas sträckte bara på ryggen och ignorerade dem, Hans hade gett henne rätt att gå in i byn och det tänkte hon fortsätta göra.
Det hela spårade ur när Flotsam verkade ha bestämt sig för att inte välkomna flyktingarna, och strid utbröt. Adidas tvingades ta ställning för att själv inte bli skjuten i ryggen, men det visade sig vara rätt beslut då byn insåg att hon faktiskt var på deras sida, och en fredlig kontakt startades. Men Adidas var fortfarande skeptisk. Hans skadades svårt under anfallet, Adidas stannade enbart så länge att hon var säker på att han skulle överleva, och då gav hon sig genast av, iväg på sina strövtåg genom landet för att hitta mer material för överlevnad, och en gnutta ro.
Adidas höll sig borta större delen av sommaren, då Flotsam hade såpass många medlemmar att de kunde sköta jakt och insamling av mat på egen hand. När hon återvände till hösten så mottogs hon med den vanliga skeptiska blicken, men eftersom hon hade lite saker att dela med sig av så tilläts hon kliva in. Med sig hade hon två andra spöken som var på väg till Flotsam, men med hjälp av lite diplomati så tilläts även de kliva in i byn.
Sedan började problemen.Flotsam anfölls först av en grupp militärer på jakt efter energistavarna, och i stridens hetta så sköts och dödades Weland, Flotsams uppfinnar-Jocke och tillika Hans bästa vän. Dessutom hade Ronny blivit skadad i knät då han blev skjuten av Slaghökar som stal hans väska.
Det blev inte så mycket bättre när Slaghökar anföll byn på natten, och trots att Flotsam gjorde sitt bästa för att hålla tillbaka dem så lyckades de ta sig in i baren och tog gisslan. Hans klev imellan och bytte sig själv mot kvinnan med barn i famnen, för att rädda Flotsam.
Adidas som var i närheten, förstod att denna fara inte skulle ge sig av i första taget. Så hon gav sig av, medveten om att Flotsam förmodligen aldrig skulle bli säkert igen. Skrotbaronen Vishkas ord fanns ständigt i bakhuvudet på henne, han som sade att så fort hon visar sig, så dyker det upp problem. Vem vet om det kanske var sant, kanske var hon otursförföljd?
Hur som helst så gav sig Adidas av den natten, och det är osäkert om hon någonsin kommer att återvända till Flotsam....
Brevet till Flotsam[]
Flotsam.
Jag skickar det här brevet till er, ett brev som faktiskt är fyllt av sorg.
Ni har säkert märkt att jag lämnat bosättningen och gett mig av. Jag vet inte om jag någonsin kommer att återvända, inte efter vad som har hänt.
Vart jag än går så verkar mina stövlar dra med sig smutsen och olyckan dit.
Welands död tog hårt på mig, att se Hans, en gammal vän stappla ut ur den förbannade stugan, rödgråten med sin bästa väns blodiga kläder i sin famn, krossade mitt hopp om återuppbyggnad av världen. Det finns inget hopp kvar hos mänskligheten.
Den sista attacken på stugan avgjorde saken. Om inte ens Skrotbaroner, Screamers och andra människor kan hålla borta Slaghökarna från Flotsam, så kan ingen.
Jag kan inte ta risken att bli skadad, dödad eller värre, smittad.
Jag lämnar Flotsam, och lämnar efter mig endast ett brev, kanske fler. Kanske återkommer jag, som en svart korps olycksbud med varningar. Kanske ses vi igen under lyckligare omständigheter.
Jag hoppas ni handelsresande från Flotsam rör er försiktigt i skogarna, när jag inte längre kommer kunna vara där och vaka över er. För ja, jag har sett er alla många gånger när ni vandrat. Jag har följt era spår och sett till att ni kommit fram i säkerhet.
Robin, jag hoppas att du hittar Perkele och att hon är säker. Jag håller ett öga på dig.
Baronerna, tyvärr kunde jag inte lita på er, ni höll inte ert ord. Men jag är tacksam över att ni inte sköt mig i ryggen på väg ut.
Ronny, en av de få människor som kunde värma min frusna kropp. Jag hoppas att din förbränningsapparat aldrig går sönder. Ni kommer behöva spritens värme i vinter.
Farväl Flotsam. Jag hoppas olycksmolnen lämnar er, när jag gör det.
Signerat, Adidas.